
Av: Lisa Jane SmithSjälsfrändeprincipen, trodd att vara ingenting annat än en gammal myt, går ut på att någonstans i världen finns EN enda person man är ämnad att vara med, och när man träffar denna personen så vet man bara att världen kommer aldrig mer vara densamma om man inte får vara tillsammans. Poppy & James var det, Ash & Mary- Lynnette var det och i den tredje boken kommer den starkaste förbindelsen av dom alla.
Thea och Blaise är dom två sista, direkt blodsrelaterade häxorna från Hellewise- släktet. Hearthkvinnorna som allting ursprungligen kom ifrån. Med detta följer ett stort ansvar, vilka Blaise inte bryr sig särskilt mycket om. Och hamnar hon i trubbel följer Thea med och tar på sig en del av skulden- dom är trots allt som systrar. Efter en hel del relegeringar från andra high schools, är detta deras sista chans. Blaise's lekar med magi och förhäxningar, och då speciellt på tonårspojkar, har varit huvudorsaken. Redan första dagen träffar Thea Eric på skolgården. Efter missförstånd om att vara i fara vid en skallerormsattack försöker Eric rädda henne och blir på så sätt han som befinner sig i den tack vare ett bett ifrån ormen. Thea läker honom med sina stenar och då uppstår "kontakten". Den oförklarliga kraft som drar dom tillsammans och gör det oemotståndligt för dom att vara isär. Thea blir dock skrämd av den i början och försöker undvika Eric, tills Blaise plötsligt siktar in sig och sin onda magi på honom och det blir en maktkamp mellan systrarna, mellan ond och god magi och med Thea själv, som sliter mellan de värsta av Night World regler och att vara med den hon älskar.
"She was feeling-- well, strange. As if she'd been breathing too much yemonja root. The air seemes sweet and heavy and tingly somehow, as if laced with tropical electricity.
"Eric.." And she found herself touching the back of his hand.
He let go of the blanket instantly and turned his hand to close on hers. He wasn't looking at her, though.
He was still staring at the office desk. His chest heaved.
"Eric?"
"Sometimes I think if I blink, you'll disappear".
"..thanks, she said softly.
"For what?"
"For... wanting the best for me. For caring."
The light from the fishtank threw wavering blue patterns on the walls and ceiling. It made the bedroom seem like its own little underwater world. It danced over Thea's skin. Eric stared at her. Then he swallowed and shut his eyes. With his eyes still shut, he said in a muted voice,
"I don't think you know how
much I care."
Then he looked at her again. That connection again. It seemed to be drawing them together- an almost physical feeling of attraction. It was exciting, but scary.
Eric got up very slowly and crossed the room. He sat by Thea. Neither of them looked away. And
then things just seemed to happen by themselves. Their fingers intertwined. Thea was looking up and he was looking down. They were so close that their breath mingled. Thea shivered with the electricity. Everything seemed wrapped in a golden haze.
Something hit the other side of the wall.
"Ignore it; it's poltergeists, " Eric murmured. His lips were an inch from hers."
(Bilden till vänster: den första 3 i 1 releasen -08 bilden till höger: originalet från -96)