Av: Meg Cabot
Livet som Michaels flickvän har just börjat, men när Mias kvalitetstid med honom konstant krockar med hennes kungliga plikter så är det bäst att hon börjar förbereda sig mentalt för den dagen han gör slut, för den närmar sig med stormsteg. Iallafall om hennes farmor fortsätter att lägga sig i.
""Farmor! Hur är det med dig? Är du sjuk?"
Men farmor svarade bara med en svag röst som var så olik hennes vanliga gälla.
"Nej, jag mår bra. Eller det gör jag väl så småningom. När jag kommit över förödmjukelsen."
"Förödmjukelsen? Vilken förödmjukelse?" Jag gick fram och satte mig på knä bredvid fåtöljen. "Farmor är det säkert att du inte är dålig? Du röker ju inte ens!"
"Jag hämtar mig så småningom", svarade hon matt. "Det dröjer förstås flera veckor innan jag kan visa mig offentligt igen. Men jag är ju en Renaldo. Jag är stark och kommer att bli bra."
Farmor är ju bara ingift i släkten Renaldo, men det var ingen idé att säga emot i det här läget, för jag trodde att det hade hänt något allvarligt, typ att livmodern hade trillat ur henne i duschen eller så (det hände en av tanterna i bostadsrättsföreningen i Boca där Lily och Michaels farföräldrar bor, det händer också ofta med korna i Vår herres hage).
"Farmor", sa jag och sneglade mig omkring för att se om livmodern låg någonstans på golvet. "Vill du att jag ska ringa efter en läkare?""
(Bilden till höger: Till er tjänst -04, pocketversionen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar