30 januari, 2009

Lär av dina tidigare liv




Av: Sylvia Browne

"Det är ett faktum. Du har levt sedan tidernas begynnelse, i en storartad obruten kedja, och färdats fram och åter mellan jorden och Andra sidan många gånger. Du har levt på jorden i många olika kroppar, i många olika tider i många olika delar av världen under många olika förhållanden för dina egna, noggrant utvalda syften, allt efter de mål och behov som dina andliga framsteg har haft och har. Låt för all del inte termen "föregående liv" förleda dig att tro att du har kommit hit som en annan person den här gången än du varit tidigare, levande, sedan död, sedan levande igen. Nej, det som du lever just nu är helt enkelt den nuvarande fasen av ett och samma liv, samma eviga liv som din ande har levt och kommer att fortsätta att leva i evighet."

Sylvia Browne, ett välkänt medium, skriver om hur cellminnen i själen finns kvar från liv till liv och kan orsaka sjukdomssymptom på en annars helt frisk människa. Dessa cellminnen kan göra så att en oförklarlig fobi eller fysisk/psykisk smärta helt plötsligt kan dyka upp i en viss ålder, utan logisk förklaring och kan ha en direkt koppling till hur man dog eller trauman man varit med om i ett tidigare liv.
Men det är inte bara negativa saker som finns kvar i minnena; talanger, intressen och längtan efter att uppnå vissa mål och övriga starka känslor av vad man är menad till att bli eller göra kan också finnas där. Via regressionshypnos så tar hon klienter tillbaka till sina tidigare liv och till den punkten som påverkar dom i deras nuvarande liv. Insikten om vad som hänt då kan göra att flera hundra år gamla sår kan börja läka och att man dessutom kan få en större förståelse för vem man är och hur det hänger ihop med den man en gång varit. I slutet finns också dessa avslappnings- och hypnosövningarna som man kan prova själv.

(Bilden till höger: Lär av dina tidigare liv -04)

19 januari, 2009

Raija 28; Sjamanens datter



Av: Bente Pedersen

Raijas väninna Antonia får besök av en gammal manlig bekant som rör upp en massa förtryckta känslor. Hon måste skydda honom mot hans förföljare och lämnar efter sig både man och barn för att börja en ny tillvaro, ett liv i konstant flykt, med sin livs största kärlek. Antonia får även en chock när hon inser att alla drömmar Raija har berättat för henne börjar flätas in i hennes liv på riktigt och stämmer oroväckande bra.
Hon kunde dock aldrig veta hur katastrofalt det hela kunde sluta..

(Bilden till höger: Raija nr.28 -92)

14 januari, 2009

Häxa




Av: Celia Rees

Insydda i ett gammalt lapptäcke från 1659 hittades pappersark som berättar historien om den unga Mary som bor med sin mormor i England. Mary tvingas fly till Amerika efter hennes mormor blivit anklagad för trolldom och hängd på stadens torg. Boken skildrar hennes långa resa över havet, anpassningen till ett nytt liv och inte minst den konstanta flykten ifrån nya anklagelser.

Citatet är hämtat ur en scen i boken då hon står bredvid sin kompis Jack på båtresan över och stirrar ner i vattnet;

”Scener dök upp i en enda röra, utan hänsyn till tid.
[...] nu ser jag en ung man. Han är klädd i en mörk rock med skinnkrage som är knäppt ända upp i halsen. Han är barhuvad och hans ljusa hår lyser upp i den bleka vintersolen. Han står vid en annan flod nu. Det långsamt rinnande vattnet verkar trögt och grått. Den här floden rinner genom en stor stad [...]Han skrattar med vita tänder och den vita andedräkten ringlar uppåt. I handen har han en börs som är proppfylld med guld.
Jag ser honom som en äldre man med skägg och blå kaptensjacka. Han står i fören på en lång, smal båt [...] De håller i hullingsförsedda vapen med rep som dinglar från de långa träskaften [...] Runt omkring dem plöjer andra båtar fram i den krabba sjön- för att jaga val.
Vattnet börjar skumma och koka. Ett stort trubbigt huvud dyker upp ur vattnet, den smala munnen är öppen och alldeles full med tänder. Harpuner hänger som stoppnålar från varelsens gråa sida. Den stora valen är galen av ilska [...] Den går till anfall mot sina plågoandar, och simmar sedan iväg med kraftiga slag och rör upp lika stora vågor som ett skepp och segel [...] Både val och båt försvinner i en våg av blodstrimmat, skummande vatten. Så småningom lugnar sig havet. Träbitar flyter omkring, men inga karlar syns till [...]
Jag var tillbaka i nuet och Jacks hand höll min arm [...] Jag hade sett honom [...] och jag hade sett hans framtid. Jag vet hur han ska dö.”

(Bilden till vänster: Häxa -00)