Häxa

Av: Celia Rees

Insydda i ett gammalt lapptäcke från 1659 hittades pappersark som berättar historien om den unga Mary som bor med sin mormor i England. Mary tvingas fly till Amerika efter hennes mormor blivit anklagad för trolldom och hängd på stadens torg. Boken skildrar hennes långa resa över havet, anpassningen till ett nytt liv och inte minst den konstanta flykten ifrån nya anklagelser.

Citatet är hämtat ur en scen i boken då hon står bredvid sin kompis Jack på båtresan över och stirrar ner i vattnet;

”Scener dök upp i en enda röra, utan hänsyn till tid.
[...] nu ser jag en ung man. Han är klädd i en mörk rock med skinnkrage som är knäppt ända upp i halsen. Han är barhuvad och hans ljusa hår lyser upp i den bleka vintersolen. Han står vid en annan flod nu. Det långsamt rinnande vattnet verkar trögt och grått. Den här floden rinner genom en stor stad [...]Han skrattar med vita tänder och den vita andedräkten ringlar uppåt. I handen har han en börs som är proppfylld med guld.
Jag ser honom som en äldre man med skägg och blå kaptensjacka. Han står i fören på en lång, smal båt [...] De håller i hullingsförsedda vapen med rep som dinglar från de långa träskaften [...] Runt omkring dem plöjer andra båtar fram i den krabba sjön- för att jaga val.
Vattnet börjar skumma och koka. Ett stort trubbigt huvud dyker upp ur vattnet, den smala munnen är öppen och alldeles full med tänder. Harpuner hänger som stoppnålar från varelsens gråa sida. Den stora valen är galen av ilska [...] Den går till anfall mot sina plågoandar, och simmar sedan iväg med kraftiga slag och rör upp lika stora vågor som ett skepp och segel [...] Både val och båt försvinner i en våg av blodstrimmat, skummande vatten. Så småningom lugnar sig havet. Träbitar flyter omkring, men inga karlar syns till [...]
Jag var tillbaka i nuet och Jacks hand höll min arm [...] Jag hade sett honom [...] och jag hade sett hans framtid. Jag vet hur han ska dö.”

(Bilden till vänster: Häxa -00)