
Av: Selma Lagerlöf
Gösta Berling, en präst i norra Värmland blir avsatt efter att ha misskött sitt jobb pga dryckenskap och går ut i skogen för att ta livet av sig. Där träffar han på den förmögne majorskan Margareta Celsing som sköter en stor gård, Ekeby.
"-Jaså, han vill dö, jaså, han vill det! Jag skulle inte undra stort på det, om det vore så, att han levde. Se en sådan utmagrad kropp och sådana maktlösa lemmar och sådana matta ögon, och han menar att han har något kvar att döda! Tror han, att det är tvungen sak att ligga stel och styv, inspikad under ett kistlock, för att vara död? Tror han inte jag står här och ser hur död han är, Gösta Berling?
Jag ser, att han har en dödskalle till huvud, och jag tycker, att maskarna kryper fram ur hans ögonhålor. Känner han inte, att han har munnen full av mull? Hör han inte hur knotorna skramlar, när han rör sig?
Han har dränkt sig i brännvin, Gösta Berling, och död är han."
Hon räddar honom och låter han få bo på kavaljersflygeln med andra män som är som honom. Där driver de omkring utan mål och mening, drickandes sitt älskade brännvin, tills den elake Sintram kommer förbi på julaftonskvällen. Han sägs stå i förbund med djävulen och han har kommit för att förnya kontraktet han har med Margareta. Han säger att som tack för att det går så bra för den förmögna kvinnan så måste hon offra en av kavaljerernas själar varje år.
De 12 ungkarlarna gör uppror mot majorskan och sätter ut henne på bar mark med inte mer än kläderna på kroppen. De fattigaste har nu blivit de rikaste och hela Ekeby är nu deras att göra vad de vill med!
"-Hur befaller min bror att vi ska ställa korna i skjulet?
-Ställ tolv till vänster och elva till höger, så stångas de inte! säger den lille Faber.
-Det var tusan, har Faber så många kor? utbrister majoren.
Men med den saken var det så, att organisten bara hade två kor, men han kallade den ena elva och den andra tolv, för att det skulle låta stort, när han talade om dem."
Gösta Berlings Saga är som en samling av sägenberättelser ifrån de djupaste skogarna i Värmland och Selma Lagerlöf tolkar beundransvärt ett landskap som hon så tydligt älskar.
(TIPS! Läs elfte kapitlet, "Spökhistorier". Garanterat gåshud av obehag!)
Betyg: 5/5 Det finns inte ord för att beskriva hur underbara Selma Lagerlöfs böcker är. Hon är helt enkelt det bästa som hänt svensk litteratur genom tiderna.
(Bilden till höger: Gösta Berlings Saga -1891)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar