Pompeji

Av: Maja Lundgren

Vi befinner oss i Pompeji i södra Italien år 78 där vi lär känna en hel hög med människor.
Spinnerskan Amaryllis, skådespelerskan Methe från Atella som älskade slaven Chrestus. Gladiatorn Celadus, fruktsäljaren Felix, parfymhandlerskan Gavia Severa, bordelldrivarna Victor och Africanus. Sittius som drev värdshuset Elefanten, borgmästaren Paquius Proculus och hans 20+ slavar. Bordellmamman Venus som hade en älskare som hette Mars och till sist vävaren Vesuvius, döpt efter berget som, genom ett utbrott av het lava och aska kommer förgöra fyra städer och tusentals liv om exakt ett år.

Maja Lundgren har genom gamla dokument läst om dessa människor som levde i Pompeji under tiden 78-79 e.Kr men en del av informationen, kanske den mest intima, kommer ifrån lämningar efter arkeologiska utgrävningar.
Genom graffititexter som fortfarande står inristade på väggarna i Pompejis gator får vi följa Methes kärlekskval över sin olyckliga kärlek till Chrestus, vi får veta vad otaliga människor var bra på i sänghalmen och i en köksvrå har slavarna berättat att de minsann varit där! Inte helt olikt klottret som finns på väggar idag?
Men den mest fascinerande informationen får vi av de välbevarade kvarlevorna efter människor; den juvelprydda rikemansfrun som hittades i gladiatorkasernen- hade hon kanske en hemlig älskare bland de dödsdömda krigarna? Vi finner mannen som låg i sin säng och höll om sina guldmynt, benrester efter sju barn som dog efter att taket rasat in, en kvinnan med benrester efter ett foster vid magregionen som visar att hon var havande och barnbenen som hittades i en kruka då någon, kanske en desperat mamma, försökt rädda den lilles liv genom att lägga honom där. Många tragiska öden går också att läsa i gipsavgjutningar efter människor med så utmärkande detaljer att vi får följa deras dödsögonblick i ångestfyllda ansiktsdrag.

Betyg: 2,5/5 Älskar ämnet, älskar att hon gjort dessa anonyma människor mer levande, älskar hennes ironiska, underfundiga skrivande- men emellanåt är det för mycket konstigt ordbajsande för min smak.

(Bilden till höger: Pompeji 2001)